Så flyttade men tillslut hemifrån, till sitt eget ställe.
Så blev man sambo, i gott och i ont (men mest i gott). Man bråkar lite om disk och städning, men det är sånt som hör till.
Så blev man av med sin köksfobi och lärde sig laga mat - rätt kul ändå.
Så lärde man sig uppskatta ett rent, dammfritt hem.
Så lärde man sig betala räkningar på nätet tillslut - man blir ju så illa tvugen.
Så tror man sig äntligen förstå sig på svenska tvättstugeregler - allt för att puckon till knarkargrannar ska sno våra tvättider. Hur funkar det egentligen? Får jag hälla klorin i hennes färgade maskin nästa gång?
Så lärde man sig att snåla, köpa varor på extrapris och fixa storkok. Köpa billigt tetravin och bara lyxa till det ibland.

Tycker jag om vuxenlivet? You bet

Bilder från Viktors födelsedagsfest hittar ni här!

Slog på TV:n igår kväll och fastnade framför ett program på Svt, Faktum, som handlade om jakten på terrorister. Vi fick följa med till New York och möta en mäkta stolt polisman. Han berättade att nu hade de minsann börjat placera ut poliser med skottsäkra västar, hjälmar och stooora automatvapen lite varstans i staden – allt för att människor skulle känna sig säkra. Vanliga poliser inger inte samma slags känsla, menade han.
Inte nog med detta, det hade även införts stickkontroller med visitering i tunnelbanorna.

Grattis. Vetifan om jag känt mig så säker om det hade stått stora män med automatvapen i gathörnen.. Växer inte paniken lite och blir inte folk lite väl övermedvetna om alla ”risker”? (risker som görs större än vad de egentligen är) Och är inte risken för diskriminering fett stor när det kommer till stickkontrollerna i tunnelbanan?

Igår var det fest för Viktor på APT. Han fyllde 22 och bjöd på öl, god mat, skojiga lekar och framför allt en riktig toppstämning. Efter att ha dansat för full publik med Hultan blev det så dax att dra med min favoritinvandrare till Orienthouse för nattamat. Jennie och Nina höll låda och lockade till sig ett gäng småländska bönder. I sann nyfiken och dryg skåneanda kunde jag inte låta bli att undra om dessa märkliga varelser. Givetvis undrade jag högt och det resulterade i vad några säkert skulle kalla för fetdissning på låg nivå. Anyway, kan man göra annat när svaret på frågan "hur många bor det där ni kommer ifrån?" lyder "67. Eller förlåt, sa jag 67? jag menar 66, en dog i förra veckan".
Hmm, det är alltså inte bara i Skåne det finns bönder. Nåja, jag tror inte dom tog så illa upp när allt kommer omkring. De åkte säkert hem mätta och belåtna på sin EPA i soluppgången.

Jag hatar teknik, jag avskyr det! Har precis suttit med telefonen mot örat i 20 min och talat med nån slags support, bara för att mitt windows beslöt sig för att göra inställningar som jag inte ens ville ha. Internet la av. Tillslut blev jag tvungen att stänga ner allt vad brandvägg heter, men nu funkar det iaf... Fick nåt temporärt tjafs att funka.
Tackar supporten för hjälpen. Att det alltid ska vara så krångligt, märkligt...

Möte i morgon, ska vara i skolan halv åtta. Jag hoppar och skuttar av glädje att gå upp långt innan solen vaknar. Tjofaddrittan.

En del slappande har det blivit de senaste dygnet.. Och film, mycket film. Phone Booth var bra (den här gången också) och jag är snart ikapp alla andra i Lost, plöjer just nu igenom andra säsongen. Som om inte allt detta var nog så blev min bättre (?) hälft sugen på en film som han hittade på Johannes Tells tobak. Super fuckers - The anal sexplosion. "Lisa, får jag, får jag?!" Ahh men gör du så.

Sjukligt trött..

Meeeh! Så trött på att folk aldrig kan säga rakt ut när det är något som stör dem. Ge små hintar hit och dit, på nätet och till andra. Kan folk inte tycka till mig, behöver folk inte tycka om mig heller. Säg var det verkliga problemet ligger, eller håll käften totalt. Vad är ni egentligen rädda för? Jäkla slappsnack är vad det är.

Gick det bra på tentan för alla utom mig i morse? Skoj... För dom. Tråkigt för mig. Stod i solen och väntade en halvtimme, ingen kom. Så jag beslutade mig för att dra - drar man kommer det ju alltid nån. Med långsamma steg gick jag och mycket riktigt kom Jesper i fatt mig. Det blev fika. Hultan kom och tappade alla sina papper mitt på golvet framför oss (ni vet sådär som den nördiga tjejen i alla amerikanska hig school filmer alltid gör)
Hem, Lost och sova i två timmar och nu är jag groggy och grinig. Ska steka kycklingfalukorv och spaghetti - inte helt oväntat kanske.

En lärare bärande på sitt eftermiddagskaffe rapade mig i ansiktet idag. Det var varken upphetsande eller angenämt, men det var rätt kul… På sitt sätt.

Diskursen är föränderlig med inte given..
Agenda settingens två nivåer kommer förhoppningsvis sitta kvar i huvet tills i morgon bitti.
Paintball verkar skoj, kanske borde testa?
Det goda samtalet.
Viktors fest blir nog skoj!
Ethos, pathos och logos..
Vafan, jag går och lägger mig..

Jag är sjuk, Anna är sjuk, Claudia är sjuk, Jennie är sjuk... nån mer? Jave är sjuk.. Förkylda och jävliga. Någon slags epedemi... Hjälp! Tänk om det är fågelinfluensan!
Dessutom är jag allmänt sur och otrevlig just nu, stackars Jave. Jag beter mig som en rebellisk trettonåring full med förvirrade hormoner. Tur att jag har självinsikt iaf...

Una y otra vez, dulce barbaridad...
El no controlar la forma de parar

No pienso llorar
De eso ya me cansé
Hoy voy a chillar
Voy a andar con mis pies

Otra vez - he hecho comida para dos
Otra vez - me ha parecido oír to voz
Otra vez - empiezo a deslizarme en el sillón
Pa darle a mi imaginación
Te pienso..

Tänk om man ändå kunde vara bra på den tekniska biten.. Då hade jag ju fattat hur detta med att ändra template på min nya blogg skulle gå till. Men nu är det som det är, och det suger.