Fest i helgen, be there or be there..

Visste ni att påsken är det största mathögtiden? Ja, den slår faktiskt tom julen, rätt sjukt ändå. Och så mycket jag ätit denna helg har jag sällan ätit förr. Torsdag-söndag, inte en kväll har jag gått och lagt mig utan en äckligt mätt kräksmak i munnen. Då VET man att man stoppat i sig aaaalldeles för mycket ägg, sill, lax, rådjursstek, klyftpotatis, korv, köttbullar snaps, öl, vin, tårta, godis, kaka och bakelser. Fy fan mår dåligt bara jag tänker på det. Hade nog glömt hur det var att känna sig riktigt, riktigt mätt. Som Jave så fint uttryckte det: ”jag har nog precis begått en dödssynd – frosseri” Jo tjena. Tänk om man i stället för att svulla i sig och okynnesäta kunde skicka iväg en låda kösabullar och potäter till barnen som alltid känner hunger så magen bränner? Jävla liv man lever när andra knappt lever alls.
Ses någonstans runt muksjön.

Kolla in detta.
Idylliska väderförhållanden och MFF-ramsor på väg från Tyskland.

08.00 ringer klockan, upp och hoppa. Värma ugnen, duscha, baka baguetter. Det blev två sorter - en med kycklingskivor, ost, örtost, tomat och ruccola och en vegetarisk till min ikke-köttätande granne med mozzarella, ruccola, tomat och pesto.
10.00, precis i tid ringde det på dörren. Hade lite problem att öppna då träet i dörren svällt av solen. Fick upp den och möttes av en glad JLo med morgonjuicen i högsta hugg. Samtidigt såg jag Hampe ringa på dörren bredvid. Med glatt humör rullade vi från Ringvägen 2.
Med ett snitt på 20 km/h över hastighetsbegränsningen (minst) tog vi oss snabbt till andra sidan sundet via vår underbara bro. I brist på CD-spelare blev musiken varierad från muslimskt, klassiskt och opera på radion till hårdrock från Hampes mobil. Kom till färjan i Rödby/Danmark utan större missöden. Köra på fel enkelriktad vägbana, kraftiga inbromsningar och tvära svängar är sånt som hör till. Ungefär vid denna tid byttes det vackra vädret med sol och värme mot ett riktigt skitt ösregn som skulle komma att hålla i sig hela dagen.
Båten. Efter att ha kollat parfymer var vi grymt hungriga och Hampe köpte sin kanske dyraste lilla korv med lite pommes, ketchup och en mineralvatten.
Tyskland! Från den ena affären till den andra. Det inhandlades stora kartonger med Saranoff och billig Rebenschoppen. Sen var det dags för målet – bordershoppen.
Vi avverkade fyra våningar och kom till kassan med en varsin överfull kundvagn plus en hel vagn innehållande över 300 lösa ölburkar. Det får man.
Under vägen hem rådde de, enligt Hampe, perfekta väderförhållandena. Det var så mycket vatten på rutan att han tyckte sikten var bättre än vanligt. Konstigt att bara Hampe var lugn i pissregn och med en framhjulsdriven bil mer baktung än Kalasbyxan Lars?
När vi väl passerade svensk gräns kom oron över tullen, hur skulle vi klara vikten? Med ett krampaktigt tag i ett flak Carlsberg gick det utan problem.
20.00 – Hemma! Skulle lasta av bilen på Ringvägen och hade oturen att en flaska JD krossades mot asfalten när bagageluckan öppnades. Det dyraste som inhandlats i Tyskland. 200 spänn borta. Åtminstone spred sig en behaglig doft som underlättade avlastningsarbetet.

Trött och lite fattigare var jag helnöjd med min dag.

Så var det dags igen, dax för hemtrakten. Det klart, riktigt samma känsla är det inte. Med tre av mina absoluta vapendragerskor utspridda långt utanför Europas gränser kan man lätt undra vad fan man gör här. När inte ens morsan och farsan befinner sig på sen här sidan klotet börjar man fundera på vad man egentligen skulle ner hit att göra. Igår fick jag svar.

Emma ringer på dörren vid sju, det är sushidax. Till detta dricks lite vitt – kanske inte så lite när jag tänker efter. Folk börjar trilla in, musiken höjs, humöret på topp.
Tränger ihop oss allihopa i en bil, ner till puben. Kollar läget, nån blir kvar och vi andra tränger återigen ihop oss i den lilla bilen. Malmö nästa.
Avsläppta på Möllan – drar till en pub och dricker öl med de andra. Grabbarna och jag, såsom det alltid är. Träffar Dajra, verkligen kvällens höjdpunkt.
Vi drar runt, hamnar på en bar med musik, dans och vita skinnsoffor. Vi sticker för att käka nattamat, dock fick den typiska malmönattamaten kebab eller falafel stå åt sidan för ett välbehövligt besök på Burger King. Det var fan inte igår (eller jo det var det).
Gå genom stan, snacka telefon med en aspackad polare. Hoppa på buss 100, somna. Någon knackar mig på axeln, ”du ska nog av här”. Tur att människor är vänliga. Hoppar av, inser att det är svinigt kallt och ringer 453300. 90 sekunder senare hoppar jag in i en varm taxi, palla gå?
Snacka skit med chauffören, festminnen, bakslag. Hoppa ur, betala och gå snabbt den lilla biten som återstår. En smart tjej förstår vikten av att gå snabbt, målmedvetet och alltid ha koll på skuggorna.
Väl hemma börjar telefonen gå varm, tillslut orkar jag inte mer utan somnar ifrån alltihop. Vaknar vad jag tror är ett par minuter senare. Shit, det är morgon och jag som inte ens orkat ta av mig kläderna.

Med andra ord – här är allt nästan precis som vanligt.